Blogg

27,1 km. Eller jag slog i alla fall hunden...

Jag slog i alla fall hunden. Sprang förbi gatuhunden Arthur på Ölandsbron och lyckades sedan hålla honom bakom mig hela loppet.

Vi har alla våra olika mål. När jag stod på starten till Wings for life så var min första målsättning att slå fjolårets resultat på 22,5 kilometer. Men det var egentligen inget bra baserat mål, eftersom jag i fjol inte riktigt greppat loppet och helt sonika ställde mig för att vänta in bussen vid Litorinavallen. Visste inte riktigt hur det funkade med bussupphämtning och sådant, tyckte att en halvmara lite drygt var lagom. Joggade visserligen igång efter tio minuter eller något sådant, men då var benen kassa.

I år startade jag i ett lugnare tempo. Sprang efter klockan även om det ryckte i benen när ivriga löpare skyndade förbi första kilometrarna. Först efter åtta kilometer ryckte jag tussarna och sänkte kilometertiderna. Allra snabbaste kilometern hade jag faktiskt 23:e kilometern när jag var nere på 4.36-tempo. Det skvallrar nog också om att jag till nästa lopp kanske inte behöver bromsa fullt så mycket i början utan försöka hitta ett jämnare tempo.

För dig som har möjlighet men som ännu inte provat på Wings for life – gör det! Det har utvecklats till ett favoritlopp för mig. För en ölänning handlar det ju om att springa hem då starten går i Kalmar och sedan via Ölandsbron hamna på ön igen. Så mycket folk längs löparbanan, sånt härligt publikstöd. Blev nästan generad när jag sprang genom Färjestaden och fick sådan stöttning. Det var till och med så att en annan utsocknes löpare skakade på huvudet och skrattade avundsjukt. Bloggerskan Linda Gustavsson beskrev det som att hon nästan bars fram genom Färjestaden och jag är benägen att hålla med.

Efter Runsbäckskurvan så blir löpningen jobbigare mentalt för många tror jag. Men jag älskar slätterna söderut och för mig är det snarast så att jag stärks om jag ser att andra har det tuffare.

Bilen närmade mig vid Kleva. Då ville jag verkligen passera 27 kilometer eftersom det på något sätt låter betydligt längre än 26,9. Fick därför lägga in en rejäl spurt, men lyckades i alla fall. Spurta efter 27 kilometer är väl också ett tecken på att loppet är lite feldoserat.

Efteråt strulade resultatservicen, det var väl egentligen enda missen från arrangörerna kan jag tycka. För även om alla vi amatörer säger att resultatet inte är så himla viktigt, så är det faktiskt det enda vi bryr oss om efter målgången. Hur var det resultatet i förhållande till den och den? Om jag hade lagt upp loppet annorlunda? Är det möjligt att ta meter till nästa år?

En snabb över kik i resultatlistan visar att jag hade bra löpare efter mig och ännu bättre löpare framför mig. Känner mig lite stolt över att ha några bakom mig och lite sur över att ha andra just framför mig. Sådant som fungerar som inspiration för kommande träningar.

Och just det, hunden Arthur, tack för en god match!