Blogg

Degerhamn en lördagsmorgon. 14 km

Det är möjligt att jag inte är klok. Men jag älskar att springa runt Degerhamn en tidig lördagsmorgon.

Jag brukar göra så ibland, att jag sätter mig i bilen och kör upp mot en halvtimme. Sedan startar jag min löparrunda där. Med detta får jag en helt annan löparrunda än vad jag skulle få annars. Det är verkligen något jag rekommenderar. Vi löpare kan ibland snöa in oss fullständigt på samma gamla vanliga runda. Bara på med skorna, ut och så vet du nästan exakt på sekunden när du ska vara vid den kröken och det trädet.

Att löpa någonstans där du annars inte springer så ofta är ett sätt att mata själen.

I lördags morse satte jag helt enkelt sikte på Lilla Degerhamnssvängen som jag kallar den. Jag har alltid haft en speciell känsla för just det här området. Tror det har att göra med att mina förfäder kommer här ifrån. Det var hit mina släktingar kom i slutet av 1700-talet, städslade vid Alunbruket. De hette Larsson, men det gjorde alla andra på södra Öland. Därför tog de med sig namnet Bo från byn med samma namn i Närke varifrån de kom och lade till ström, eftersom vattnet var strömt där de kom att bosätta sig.

Lilla Degerhamnssvängen innehåller allt det jag vill få ut av en löparrunda – mördarbacken från Cementafabriken upp på landborgskanten, fantastisk utsikt över både Kalmarsund och Alvaret, orkidéer vid Gettlinge gravfält, knallgula och väldoftande rapsfält i Smedby, en av Ölands minsta och vackraste kyrkor, Hammarbys radby och kustväg söderut mot Degerhamn igen.

14 kilometer var precis lagom för mig den här gången, därför blev det perfekt att runda Smedby i norra. Men jag skulle lika gärna kunna fortsatt norrut mot Bjärby och där vika ned på nedre vägen mot Degerhamn. Skulle tippa på två gånger tre kilometer extra.

Varje gång jag gör mina öländska löparutflykter slår det mig hur mycket det finns att upptäcka på ön.

Gettlinge