Blogg

Tusenårig diktare visar vägen

”Där runor ristats för vår skull, nånstans för länge sen…”

Få platser är bättre som start och mål för en löparrunda än Karlevistenen söder om Färjestaden. Det är som att kliva in i Ulf Lundells Öppna Landskap. En plats att dö för.

Och det var just vad Hövdingen Sibbe gjorde här för vad man tror ganska exakt tusen år sedan. Som tidningsman är man väl ett slags nutida diktare. Tänk att skriva något så odödligt som killen som knackade fram verserna om sin hövding på stenen i Karlevi!

Vandringsleden söderut är lätt att följa. Inledningsvis så passeras en liten naturhamn, sedan letar sig stigen in i Vicklebyskogens grönska. Jag gillar skiftningarna – hav, kust, strandängar, barrskog och lövskog.

Beijershamn är väl ett gott exempel på att även när allting går åt helvete så kan det ändå bli rätt bra i slutändan. Piren som anlades för att kunna skeppa större fartyg blev för tät och slammade igen på 1860-talet. Men idag är området ett paradis för fågel- och blomstervänner.

Därefter springer jag förbi Haga Park och fortsätter leden söderut. Just den här biten sprang jag för några veckor sedan. Men sämre kan man ha det än att springa längs med Kalmarsund.

Vid Kleva svänger jag österut, upp mot väg 937. Det är alltså stora vägen mellan Färjestaden och Mörbylånga, vilket kanske låter lite märkligt för en löparrunda. Men jag väljer den vägen en kort bit bara för att runda Lilla Frös bygatan, som jag tycker är så vacker. En klassisk öländsk radby.

Precis norr om Lilla Frö så tar jag Malmgatan västerut och kommer då strax på Slingerleden, cykelvägen mot Färjestaden.

Stugorna i Stora Frö är jättesöta och jordgubbslandet längs den gamla litorinavallen fyller näsborrarna. Litorinavallen heter också den övergivna fotbollsplanen, där Stora Frö IF gjorde ett och annat mål men i sanningen nog också släppte in minst lika många.

En del säger Vicklebyskogen andra Vitsippeskogen, kärt barn har många namn. Tidig sommar är den bästa tiden att springa eller cykla genom skogspartiet mellan Haga Park och Eriksöre.

Sedan öppnar sig fälten igen och från långt håll visar Karlevistenen mig hem.

En vän brukar säga att det inte är lönt att byta om för mindre än 15 kilometer. För mig blev det 18 kilometer innan jag stupade vid runan.

Karlevi2