Blogg

När benen blir fulla med spring

Bland det roligaste jag vet är att se barn rusa iväg när startskottet till någon lokal löpartävling smällt av. Alla ben blir fulla med spring. Titta in i ögonen på barnen som ger sig iväg och du kan riktigt se hur det lyser. Det känns som om alla är vinnare.

En löpartävling har en löpare som kommer först, det kan inte bli på något annat sätt. Sedan behöver man inte hausa upp själva tävlingsmomentet. De som kommer först i mål i de yngsta klasserna är oftast födda tidigt på året och kommit längre både i tillväxt och motorisk mognad än många av sina medtävlare.

Tidningarna har också blivit bättre på bevaka ungdomsidrott. Det är inte längre först i mål som ger störst rubriker. Målsättningen är i stället att försöka förmedla den entusiasm som barnen har inför sina aktiviteter.

Barn kan ha svårt att skilja på att utmana sig själv och att utmana andra. Förhoppningen från arrangörer, föräldrar och mediaaktörer bör vara att försöka bibehålla entusiasmen för så många barn som det bara går, förhoppningsvis alla. De som känner en glädje över att idrotta och röra sig i ungdomsåren behåller förhoppningsvis den känslan genom hela livet.

Den som glatt skuttat iväg i Kalvinknatet eller Lilla Victorialoppet som sjuåring, känner förhoppningsvis samma iver och glädje när de står på startlinjen till Wings for Life eller Göteborgsvarvet.

Ibland undrar jag vem som påverkar vem? Möjligtvis är jag skyldig till att mina barn deltar i idrottsaktiviteter och löpartävlingar. Förhoppningsvis har jag hjälpt dem att finna änden på det ystra garnnystandet. Men sen?

När jag ser glädjen hos mina barn över en lyckad fotbollsspark eller att komma i mål på Vårloppet med något som kan beskrivas som ett stort flämtande leende över läpparna, så känner jag hur de för över energi till mig. Glädjen över att röra sig, att ha kul. Barnen kan riktigt få det att spritta i mina egna gamla 41-åriga ben.

Det är med den känslan jag tar mig an Wings for life på söndag!